Vinterresan till Skåne den 6 – 8 februari.

Så var det dags igen för en Skånehelg mitt i vintern. Man måste säga att intresset växer; hela sexton deltagare hade mött upp för att möta våren eller i varje fall för att få fatt på lite fler fåglar än de vi vanligen hittar här upp hos oss i denna bistra tid.  Vi fick ihop 74 arter under resan vilket är bra med tanke på omständigheterna, vilket vi strax skall se.

Lördagen innebar dimma av värsta slag. Vid några tillfällen var sikten bättre än hundra meter men det varade inte länge. Vi bestämde oss för kustlokaler med hopp om lite bättre sikt men det var bara en marginell förbättring. Bästa resultatet fick vi vid Äspet i Åhus med vackra alfåglar och framför allt ett par vattenpiplärkor som lät sig beskådas så väl att alla fick se bra. Förra året blev det i stort sett endast lätesobservationer. I Simrishamn försökte vi oss på att skilja isär trutarna men avståndet var lite väl långt. I småbåtshamnen fanns dock en hel del änder och doppingar att titta på, bland annat ett bra gäng med smådoppingar. Sista anhalten för dagen var planerad till Hammar på Sydkusten för att titta efter kornsparv. Detta var emellertid en hopplös uppgift; den sura dimman som förföljt oss hela dagen hade nu tätnat ännu mera och eftersom vi inte visste var fälten som sparats åt kornsparvarna var belägna någonstans, återstod endast att ge upp och åka hem.

Lördagens väder var helt annorlunda. Det hade snöat under natten och klarnat upp efter detta. En frisk morgonluft mötte oss när vi äntrade bilarna för att åka till Fyledalen som var den första anhalten för dagen. Fint med rovfåglar av många slag. Det som vi minns bäst är den uppvisning som två äldre kungsörnar bjöd på. Många glador patrullerade ständigt i lufthavet över våra huvuden. Därefter hade vi siktet inställt på taigatrasten i Klågerup som funnits där en tid. Strax efter avfärden från Fyledalen upptäcktes några vildsvin på nära håll som en del a resedeltagarna kunde bese på nära håll. Vi hade också planerat in ett stopp vid Havgårdssjön för flera rovfåglar. Fem havsörnar och åter många glador i vad som faktiskt var rena vårvädret.

Så kom vi till Klågerup men det var en missräkning, Trasten behagade inte att visa sig, det är möjligt att uppvaktningen varit för intensiv under veckan och att den blivit skygg av det..

Efter en timmes letande for vi till Vombs Ängar med ännu fler glador och många gäss – bland att flera hundra bläsgäss och några vitkindade. Den största uppmärksamheten väckte nog ändå den flock med elva vita storkar som kom flygande mot Rommelåsens mörka silhuett, en något främmande uppenbarelse i vinterlandskapet.

Avslutningen var planerad till Rönnen vid Skälderviken för att leta redan på jaktfalken som håller till där. Detta gick nu inte; vi fick däremot se en uppvisning av en pilgrimsfalk som irriterade en stor kajflock. Inte så dåligt det heller! Trettiofem vårspelande storspovar avslutade resan med en påminnelse om en tid som inte är avlägsen. Som vanligt var det ett samarrangemang mellan våra föreningar Skövde Fågelklubb, Falbygdens Fågelklubb samt Västergötlands Ornitologiska Förening.  Kent Ove och Åke ledde det hela och Åke Skrev.