Fågelklubbarnas Ölandsresa 2008

Att åka till Södra Öland vid mitten av oktober är en verkligt fin skådarupplevelse. Först och främst för att få uppleva alla fåglarna naturligtvis, men även av sociala skäl. Åtskilliga hundra skådare från hela Sverige möter upp de här dagarna och med åren har man lärt känna flera av dem och det blir många hjärtliga återseenden. Man kan notera att det inte är särskilt många skåningar på plats, dom har ju bra med ovanliga fåglar själva på hemmaplan. Masskådning är riktigt trevlig när det kan utföras utan men för fåglar och natur. Högt tempo är typiskt för våra resor, det gäller att stå på så att det blir så mycket som möjligt ut av den korta tid som står till förfogande. Det gäller även att vårda artlistan som alltid förs med stor noggrannhet under våra resor. Om man jobbar på en så fet artlista som möjligt innebär det även att det blir en trivsam och uppskattad genomgång på kvällen, även om medvetslösheten känns i ögonen efter dagens strapatser. Dessutom är man kanske också i någon mån däckad av en kraftig måltid som enligt god sed aväts i Kvarnen i Grönhögen.

Några kända rariteter fanns sedan tidigare på plats att titta på och de visade påpassligt upp sig i god ordning. En svartvingad vadarsvala hade hållit till kring Södra Udden ett par veckor och den kunde alla se under goda omständigheter redan första dagen, Några i gänget fick en ny möjlighet på söndagen då den dök upp i Sandvik på den östra sidan av udden. För egen del slog det mig att min första svartvingade vadarsvala inträffade på exakt samma ställe för en herrans massa år sedan. Den unga jaktfalken, som hållit till där en tid, var en riktigt härlig upplevelse. I synnerhet för oss som fick se den sitta fint på sydspetsen av Västrevet under en god stund. Doldisen i sammanhanget var väl den svartbukiga prutgåsen som gick och betade vid Hans Fiskarstugor. Det verkar kanske inte så märkligt, men denna fågel hör faktiskt hemma i Nordamerika och har således varit på väg ett gott stycke innan den landade på Södra Öland. Årets taigasångare blev i stort sett en besvikelse, det är tveksamt om någon med gott samvete kan säga att man såg den. En sekundblink är inte mycket att komma med. Vi hade bud på tre olika men ingen behagade att visa sig ordentlig. Det är svårt det där!  

Artlistan slutade på 110 arter. Många arter vadare och rovfåglar bidrog uppåt medan tättingarna var fåtaligare. Sjöfågelsträcket uteblev i stort sett i den kraftiga västvinden. Söndagen bjöd på ett ganska hyggligt tättningsträck av bo och bergfink med inslag av trädlärka, steglits och förstås ängspiplärkor. Avslutningen blev som vanligt vid Bejershamn, ett härligt ställe med massor med fåglar, bland annat flera tusen ljungpipare. Ytterligare en fantasisk resa i raden av många att lägga till handlingarna. Vi var sexton deltagare från våra båda klubbar och Kent Ove och Åke ledde som vanligt./Åke skrev.