Vi drogo till Öland i vecka 42…
….Och det hade många andra också gjort. Det fanns i stort sett inte en buske på hela södra Öland som det inte stack ut ett par stativben bakom. Det var nästan tur att det inte blev något superdrag för då hade det kört ihop sig alldeles när alla dessa skulle till på samma fågel. Utgångsläget tidigare i veckan var ganska dystert när det gällde vädret men det blev betydligt bättre. Även om det blåste styv nordan och var svinkallt på lördagen så slapp vi regn och dimma och då ordnar sig det mesta.
Vi fick ihop etthundratretton arter på två dagar. Det kunde ha blivit etthundrafjorton om vi hade lyckats plocka ut den rödhalsade gås som drog förbi mitt framför ögonen på oss i en flock med vitkindade gäss. Nu gick den till en Skaraborgare i alla fall eftersom det var välkände Thore Axelsson som hittade den. Resans fågel med råge blev annars havsörnen. Jag tror att vi såg fler än tjugofem och just en havsörn blev själva slutpunkten på resan. Utanför Bejershamn finns ett riktigt stort stenblock och på detta tronade en magnifikt vacker gammal havsörn i härligt medljus.
Resans mest betittade var nog de två prärielöpare som höll hov framför Hans Fiskarstugor. De hade varit där ett tag och tycktes väldigt vana vid folk. Det måste finnas flera tusen bilder på dessa fåglar i datorerna….
Sjöfågelsträcket var riktigt bra, i synnerhet på lördagen. Jag räknade till bortåt etthundrafemtio lommar under några morgontimmar men det var fler eftersom uppmärksamheten sviktade under fika och snack. Endast fyra var smålommar, resten var storlommar men alla gick inte att bestämma. Mängder av ejdrar och annat passerade långt ut men det gjorde inget eftersom en strid ström av alfåglar, sjöorrar och svärtor flög förbi på ett betydligt anständigare håll.
Ett av de stora skådespelen på Södra Öland så här års är de vitkindade gässen. Lördagen blev den stora gåsadagen med ett enormt sträck av vitkindade gäss. Det fanns olika bud dagen efter på hur många de var men det är nog realistiskt att satsa på fler än etthundra tusen. Denna massuppvisning är så oerhörd att den vida överglänser allt annat. Att vi kunde ha en sån tur att träffa rätt på dagen på detta viset. Vilken upplevelse!
En fångad och uppvisad pärluggla gladde många, själv gladdes jag mer av den uppvisning som en bredstjärtad labb bjöd på ut över västrevet. Labbar är häftiga fåglar!
På minussidan då? Tättingarna var det inte överdrivet många av, det var särskilt ont om det som är ölandsspecialitén i oktober. Alltså östliga sångare såsom taigasångare, brunsångare och liknande. En kungsfågelsångare upptäcktes vid Näsby på söndagseftermiddagen men det är inte mycket om betänker att hart när varenda buske var finkammad. Inget år är det andra likt, allt beror på hur oktobervindarna blåser.
Vår klubbresa hade mönstrat nio
deltagare som fick ett par fantasiska fågeldagar på Södra Öland. Det är himla
roligt att skåda fågel tillsammans i ett gốtt gäng. Tänk på det, ni som inte var
med.